Dagens erbjudande:
Dagens erbjudande på cloetta kexchoklad, 5 valfria. Men det finns ju bara en kexchoklad.
------
Patrick Österlund
------
Patrick Österlund
lördag, november 05, 2005
Ett år har gått...
...och lite till. Den där småregniga, blåsiga lördagen då vi kom hem från BB på KS känns så otroligt långt bort. Känns nästan som om det inte var vi fyra som kom hem, utan ngt som hände några andra personer. Konstigt igentligen, man åker in till KS som 2 personer och kommer hem som en familj på fyra.
Jag minns hur jag satt hemma i soffan i gamla lägenheten och titta på Er två små krabater och fick tårar i ögonen. De tankar och känslor jag hade då kommer jag inte ihåg idag, allt från den första tiden känns som om man har upplevt genom ett filter eller liknande. Man var liksom inte närvarande mentalt till 100% (antagligen taskig sömn).
Men allt har ju funkat hittils, Ni (Simon och Martina) är ju 2 små livliga personligheter, fulla av energi. Simon har äntligen lärt sig att gå, det gjorde han strax innan första födelsedagen. Martina har gått länge. Ingen har varit allvarligt sjuk, bortsett från förkylningar och ngn liten magsjuka så har det första året passerat utan komplikationer. Martina kommer nog att bli en tjej som kommer att ta för sig, inte vänta på tillåtelse eller så. Redan idag märks det genom att hon alltid tar Simons saker, samtidigt som hon inte alltid är den som hittar på nya saker att utforska, men hon är inte sen att hänga på Simon.
Simon kommer nog att bli en liten pajas, killen som undersöker saker, han har redan lärt sig att sätta på DVD'n med Teletubbies, släcka lamporna i alla rum (och även tända om han når) och hjälpa pappa med tvätten. Underligt att två personer som har så mycket gemensamt kan vara så olika men samtidigt lika. Skall bli spännande att följa deras utveckling.
Jag minns hur jag satt hemma i soffan i gamla lägenheten och titta på Er två små krabater och fick tårar i ögonen. De tankar och känslor jag hade då kommer jag inte ihåg idag, allt från den första tiden känns som om man har upplevt genom ett filter eller liknande. Man var liksom inte närvarande mentalt till 100% (antagligen taskig sömn).
Men allt har ju funkat hittils, Ni (Simon och Martina) är ju 2 små livliga personligheter, fulla av energi. Simon har äntligen lärt sig att gå, det gjorde han strax innan första födelsedagen. Martina har gått länge. Ingen har varit allvarligt sjuk, bortsett från förkylningar och ngn liten magsjuka så har det första året passerat utan komplikationer. Martina kommer nog att bli en tjej som kommer att ta för sig, inte vänta på tillåtelse eller så. Redan idag märks det genom att hon alltid tar Simons saker, samtidigt som hon inte alltid är den som hittar på nya saker att utforska, men hon är inte sen att hänga på Simon.
Simon kommer nog att bli en liten pajas, killen som undersöker saker, han har redan lärt sig att sätta på DVD'n med Teletubbies, släcka lamporna i alla rum (och även tända om han når) och hjälpa pappa med tvätten. Underligt att två personer som har så mycket gemensamt kan vara så olika men samtidigt lika. Skall bli spännande att följa deras utveckling.
